Tänkte bara lägga in ett litet snabbt inlägg som tack till Loy för denna underbara dag. Utan dig hade jag varit så jävla depp idag, tack.

Det var riktigt trevligt att snacka om det med nån, som jag inte riktigt gjort med någon än.

Tack, min vän.

Ni lämna & förådde mig.

Jag saknar er varje dag.

Alla säger det blir bättre

Men fuck heller!

Jag är inte så stark...

"Det finns dom som har det värre."

Jaha? Och?

Det är tydligen alltid någon som har det värre.

Och det hjälper för fan inte ett skit att tänka så..

Det gör bara så jag får ännu mer dåligt samvete än vad jag redan har.

Jag pratade med dig kvällen innan...

Jag visste något var fel.

Allt är mitt fel.

Om jag hade sagt rätt saker skulle du aldrig gjort det.

Och i fall du aldrig gjort det skulle inte han gjort det...

"Du ska inte tro att det var ditt fel."

Jag tror inte, jag vet.

Önskar att jag kunde spola tillabaka tiden.

Idag är det 2 månader sedan..

Trodde jag skulle må bättre vid det härr laget.

Men de enda känslor jag har kvar är sorg & saknad.